Råttehund, Skånsk terrier, råttehongar eller skrabbe. Kärt barn har många namn.

Råttehundens historia är även lantbrukshistoria. Förr i tiden hade man väldigt mycket större problem med råttorna på bondgårdarna och man bekämpade dessa skadedjur på olika sätt. Först och främst använde man katter, men katter ansågs också som skadedjur och dessutom förorenade de säden i ladorna.

Ett annat gammaldags sätt att döda råttor var att lägga ut råttgift. Det var mycket vanligt att man förr hade taken till sina jordkällare helt övervuxna med huslök. En cedumart som på svenska kallas Fettblad. Dessa växter torkade man och malde ner i mat som man satte ut till råttorna. Detta råttgift var mycket effektivt, men problemet blev att det inte alltid gick att städa bort råttliken, med stor smittrisk som följd. Det är därför som den lilla råtthunden blev så populär hos bönderna.

Det visade sig att dessa små hundar hade många fördelar. Det är en mycket tyst hund som sällan skäller och den är synnerligen tålmodig och kan ligga i timmar och passa utanför ett råtthål.

Att hunden har anor framgår av gamla illustrationer från gårdar och miljöer i Skåne. Fram till andra världskriget kunde den ses litet överallt i skåneland och även i Danmark där den kallades "fläckig gråhund" och söder om den dansk-tyska gränsen. Fram till slutet av 30-talet var den här hunden vanlig både på den skånska landsbygden och i städerna. I Malmö hade man en tid kommunalt anställda skånska terriers som jagade råttor.

1971 blev rasen erkänd av Svenska Hundklubben [SHK] och 2 år senare av dess internationella organisation. Den 7 juli år 1984 bildades "rasklubben för skånsk terrier". Skånska kennelklubben ordnade en generalmönstring i Malmö mässhallar 21 februari - 1986. Hundarna fotograferades, filmades och testades för att man skulle kunna göra en officiell rasbeskrivning och kunna godkänna den "skånska terriern" som egen ras. Godkänd blev rasen året därefter 1987

Första championen blev Bombi Bitt vars mor är Topsy och fadern var Torneryds Nicke. Ägare och uppfödare var Marie Murling och det var på en utställning i Laholm.